Lodjur

nästa ›

Kännetecken – karaktäristiska tofsar på öronen

På sommaren är lodjurets päls gulbrun och fläckig, men på vintern är den ljusare mer gråaktig och fläckarna syns inte lika tydligt. Svansen är kort och kraftig, ovanligt kort för att tillhöra ett kattdjur, med en tydlig svart spets. På öronen sitter karaktäristiska svarta tofsar. Utöver tofsarna har även lodjuret ”polisonger” eller skägg i ansiktet. Benen är jämfört med andra kattdjur långa och tassarna stora vilket gör att lodjuret kan ta sig fram tyst och smidigt i snön.

Utbredning

Lodjuret lever i skogsområden, gärna i bergig och brant terräng, i delar av Europa. I Sverige finns de i alla landskap utom på Gotland och Öland. Lodjuret är sedan 1989 Hälsinglands landskapsdjur.

Föda

Lodjuret är ett rovdjur som jagar både större och mindre däggdjur som till exempel rådjur och hare. Mindre bytesdjur äts ofta upp direkt på platsen med enbart lite fjädrar och ben kvar som spår. Om lon fäller ett större bytesdjur som rådjur brukar den vila en stund innan den äter, oftast med bytet inom synhåll. När lon sedan börjar äta väljer den gärna ut de köttigare delarna i låren eller vid bogen och undviker inälvorna. Ett rådjur kan av en lodjursfamilj bestående av hona och två ungar ätas upp på cirka tre dygn. Även ensamma lodjur återvänder gärna till större bytesdjur för att fortsätta äta om de får vara i fred. Däremot äter inte lon äldre kadaver. Jaktinstinkten ligger väldigt djupt hos lodjur vilket gör att den kan fälla nya byten även när den har tillgång till föda. Det har gett lodjuret ett rykte om att vara blodtörstig och glupsk.

Fortplantning och parning

Honan är efter parningen dräktig cirka 70 dagar och föder därefter 2-3 ungar. Vid födseln väger ungarna 300-350 gram. Ungarna stannar hos mamman under 9-10 månader och klarar sig därefter själva. De blir könsmogna efter sitt andra levnadsår och för honor betyder det att de ofta föder sin första kull då.

Hot

Förr i tiden bedrevs klappjakt på lodjur. På 1800-talet sköts nästan alla lodjur i Sverige och att äga en särk av lodjur sågs som en statussymbol. Numera finns det ganska gott om lodjur men det är inte lätt att få syn på dem i det vilda. De är ganska skygga och är mest aktiva nattetid.