Puma

Utbredning och levnadssätt

Dess utbredning sträcker sig genom Nord- och Sydamerika, från norra Kanada till Patagonien i söder. Av nybyggarna som först kom till Amerika fick puman namnet bergslejon i tron att det var en lejonhona de stött på. En närmare kontroll visar däremot att puman är mer släkt med leoparden än med lejonet. Puman har visat bra egenskaper på att anpassa sig till omgivande klimat genom att den finns både i strängt kyliga som i tropisk värmeområden.

Föda

Vanligaste bytesdjuret är hjortar, mindre däggdjur samt fåglar. I vissa regioner har det visat sig att puman även kan försöka fånga fisk men det är ovanligt. Puman äter inte as och undviker att äta kräldjur.

Pumans läte

Till skillnad från många andra kattdjur kommunicerar pumorna inte med vrål utan mer med olika läten. Truman Everts (forskare) beskrev dess läte som nästan människoliknande.

Kännetecken — världens smidigaste kattdjur

Som många kattdjur är puman mycket smidig och kan från stillastående läge hoppa upp till sju meter horisontalt och fem meter vertikalt. Puman är det kattdjur i världen som beräknas kunna hoppa både längst och högst.

Parning och fortplantning

Puman lever ensam och träffar enbart andra pumor i samband med parningen vilket i regel är mellan november-juni. Honan är därefter dräktig i tre månader och hanen lämnar honan någon vecka innan ungarna föds. Därefter får honan klara sig helt själv. En kull av ungar består av 3-4 ungar som vid födseln väger mellan 230-400 gram. Till skillnad från de vuxna djuren är ungarnas päls fläckig under första halvåret innan den övergår till de vuxna djurens färg. Ungarna slutar dia efter sex-sju veckor och klarar då att äta fast föda. De stannar därefter hos mamman i cirka två år innan de lämnar henne för att leta sig till egna områden.